Jag lyssnar på röd, lyssnar på röd och på massa annan fin Kent musik. Det är nästan jag går sönder av kärlek till alla orden.

Jag vill skriva poesi men måste ägna mig åt rapportskrivning och informationsletande i Atlas.

Jag förstår inte vad allt det fina kommer ifrån. På något sätt blir allt som skulle kunna få mig till en enda liten ensam svart klump finare med hjälp av ord, kyla och sånt jag inte värdesätter. Men kanske borde jag inse att promenader och bilturer kan bli som förr bara jag kryper ihop lite och låtsas att jag fortfarande är femton. Full av uppror och osäkerhet. Så att livet kan få bli sådär enkelt igen, så att jag kan få tillhöra och slappna av. Inte behöva grå utsikter, sorg och tankar på hur allt hade kunnat vara idag om inte, om kanske, om jag bara. Men det är okej att falla ibland, att ramla ihop tillsammans med löven på marken och skaka en liten stund. Jag kan stå, jag kommer stå, snart kan jag inte vara fallen längre.

det är så det kommer bli.fan.

Återigen har en hemsk dag förvandlats till ganska fin på något sätt, troligen med ganska mycket hjälp av Kent och deras nya skiva. Jag blir lite varm i hjärtat av vissa låtar och just nu känns allting sådär bra trots att jag är ledsen. Som Jocke Berg sjunger det: det finns inga ord för det på det här jävla språket.

Ibland blir jag så förvånad över hur trött man kan vara efter ingenting och hur ledsen man kan vara över ingenting. Och jag kan bli så förvånad över hur glad man kan bli av människor, som tycker om en, som man tycker om och som lyckas föreslå precis det man behöver trots att att man själv inte ens tänkt tanken. På så sätt kan sånna här dagar bli lite finare än väntat.

Ler till p3 medan jag står ut med iskyla i väntan på bussen, en morgon då jag äntligen tagit mig upp den lilla paris dvala jag befunnit mig i. Det regnar, det blåser och den lilla värme som fanns kvar innan jag åkte har nu helt försvunnit. Men det kanske kan bli fint ändå, att sitta och blogga godmorgon i en tom korridor. Snart är det filosofi, det tycker vi om!

Det är ganska fint att ligga i sängen nyduschad, lyssna på kent enligt Carolina Wallin Pérez och möblera om i sitt virituella cafe. Jag gillar sånna kvällar då jag lyckats ignorera mitt pluggbehov och bara kan njuta av att vara ensam, helt ensam i hela världen.
det känns fint. att få leva. när allt. är såhär.

Markus Krunegård i p3 live session.

Det är sån där höstrusk
det är sån där kall sol
det är sånna där tankar
jag inte riktigt vill tänka

men det är så svårt att ignorera
att livet känns ibland
trots att man inte vill
och jag förstår
att det lär bli svårt
bra mycket svårare
än jag kan förstå

Inatt gillar vi svt play, kuddar och knäckebröd med vita och svarta små frön på.