Skrivpuff 230

Skriv om något överskattat

Nu är det sommar, snart skolstart och varje dag som går går vi närmare och närmare den där dagen då vi frågar oss; när tog sommaren slut egentligen, nu är det ju höst.

Och löven kommer bli vackra, solen kommer lysa mellan dem och vi kommer promenera runt i skogen i gummistövlar och le sådär lyckligt för att det är höst. Fullt av mysiga stickade tröjor, te och vackra halsdukar. Sedan kommer löven falla, regn kommer falla och tillslut går vi där med våra trasiga, dygnsura tygskor på en blöt och grå massa av halvt förmultnade löv. Vi börjar gå i konstant mörker eftersom solen knappt hinner upp, vi kommer längta efter snö. Snön kommer komma och vi kommer självklart missa att åka pulka, bygga snögubbar, ha snöbollskrig och alla de där andra barndomsaktiviteterna man som nästan arton vägrar släppa ut ur sitt hjärta. Så precis när man fått fram täckbyxor och vantar smälter snön och tygskorna blir ännu blötare.

Sen kommer julen, utan snö. Det är aldrig snö på julafton, aldrig numer. Kanske på annandagen. Men sen, sen kommer årets mest överskattade kväll. Den kvällen man köper ny klänning till, då man målar sina naglar med stor koncentration, då man planerar, inhandlar diverse vätskor och spenderar en hel dag framför spegeln. Bara för att få se sin kompis spy klockan 23, ett regn av färger 00 och sedan få en hop med sms från folk som är glada över att en ny siffra ska skrivas i datumfälten. Nyår. Överskattat. Men kanske får mina klackar slira i lite snöslask på vägen hem, kanske.

(och livet är inte så överskattat som jag antyder, jag tycker om det)

Skrivpuff 151

Skriv om en mamma

Det går inte att skriva om den mamma jag självklart borde välja. Går inte att sätta ord på allt det som hon gjort, allt det som sagts och alla de stunder då hon bara funnits och varit så som ingen annan mamma kan. Därför, bara därför älskar jag min mamma.

Skrivpuff 117

Skriv om eld..

Två små knubbiga fingrar greppar en sax anpassad för hennes små händer. Noga och mycket koncentrerad klipper hon ojämna remsor i tjockt brunt papper. Sådant som hon gärna skulle vilja ha hemma men som bara finns i skolan i hennes värld. I samma tjocka papper klipper hon med stor koncentration ut oformliga bitar i samma tjocka papper men i rött, orange och gult. Limmtuberna som finns är klumpiga i kanten så som de alltid är i skolan, dessutom är de fortfarande glittriga från julpysslet i vintras. Hon går fram till en av fröknarna och hämtar ett svart fyrkantigt ark av samma tjocka papper, ett papper som skulle kunna beskrivas som symmetriskt med vad det betyder har hon inte lärt sig än.

Tillbaka på sin plats igen koncentrerar hon sig noga för att limma dit alla de pappersbitar hon noga klippt ut. Med limm på alla fingrar tittar hon sedan stolt på sitt verk, en majbrasa avtecknar sig med lite fantasi mot den svarta bakgrunden. Den är inte lika fin som frökens och när hon sneglar över på Kajsas brasa ser hon att den är mer exakt än hennes egen men det gör inget. Hon ler ändå stolt när fröken hänger upp brasan bredvid de andras på väggen bredvid den stora vita tavlan.

Utanför fönstret ser hon hur löven mer och mer börjar täcka för utsikten ner över asfalten utanför, den asfalt hon redan vant sig vid efter bara ett års lek och två år av vad hon tror är allvar i ett av de röda tegelhusen som omringar en stor skolgård full av asfalt och skogsgläntor med klätterträd. Lite smått minns hon de härliga känslorna som valborg för med sig, luken av eld som täcker hela det lilla bostadsområdet, små stånd med sockervadd och fem tior i fickan som hon får spendera i de olika stånden som lottar ut gossedjur och choklad. Hon skulle få stanna ute ända till tio och springa runt med sina vänner på gräset bland alla de föräldrar och barn som hon växt upp med. Och i år så hade hon ju sin nya jeansjacka, en mörkblå med stora ljusgröna löv på.

Skrivpuff 112

Skriv om att vänta..

Jag kan inbilla mig själv att jag stänger av musiken för att bättre kunna koncentrera mig på matten och jag skulle kunna ursäkta min öppna dörr med att jag ändå är ensam hemma. Men jag får inte mycket gjort i min gröna mattebok, skriver knappt mer än 1437. a) och ritar små hjärtan med olika konturer och små krumelurer ingen förstår sig på. Min öppna dörr avslöjar inte mer än hur ödslig lägenheten är, därför är det alltid stängd. Men inte nu, inte när jag otåligt biter på pennan, tittar på klockan och då och då uppfinner ursäkter till att gå ut i hallen där jag kan kontrollera att jag inte missar dörrklockans pling…

Skrivpuff 106

Fortsätt på:  Hur många gånger ska jag behöva…

Omvägar

Hur många gånger ska jag behöva
pilla sönder mina nagelband
för att bussen
och du
dröjer för länge

och jag räknar alla ord
på händernas
tio fingrar
för att jag tror mig komma närmare dig
då

Skrivpuff 105

Skrivpuff är en fantastiskt fin blogg som ger olika skrivuppmaningar varje dag. Jag såg sidan i Sandras blogg till att börja med för väldans massa tid sedan men har inte haft tid att själv sysselsätta mig med det förns nu. Så här kommer mitt första, om än något ynkliga, bidrag till skrivpuff. Det kommer mer.

Mycket av det jag vet skulle jag önskat att jag vetat tidigare, då hade många katastrofer kunnat undvikas. Men för så länge sedan som tio år sedan var jag knappt sju år fyllda och mycket av det jag önskat bära med mig under mina tidiga tonnår hade inte varit till mycket glädje för en liten tös i första klass.

Den enda vetskapen jag skulle kunnat dra nytta av i hela mitt tidigare liv, och egentligen det enda jag vet av värde, är att det går att bli lycklig tillslut. Om jag bara vetat hur det kändes att ha allting man behöver då för tio år sedan skulle många andetag blivit lättare att ta. Det här skulle lika gärna kunna bli en text om tacksamhet som en om något jag velat veta för tio år sedan, för det är egentligen precis samma sak.