2009

Jag ska bara sammanfatta året med några få ord, alldeles för få.

2009 har varit himla fint. Blev kär igen och blev kär för första gången. Var kanske inte vansinnig annat än i tankar och hjärta men du var vansinnigt söt. Var på festival för första gången. Blev kär i Frankrike. Kysste en väldigt fin fransk pojke jag fortfarande inte kan glömma. Fick nya vänner men tappade ingen. Hade de roligaste veckorna i hela mitt liv. Jag var himla ledsen. Skrev alldeles för lite poesi. Var himla missnöjd med allt. Längtade till sommar (för hösten blir så fruktansvärd och ful när våren och sommaren var något av det vackraste som upplevts). Besökte Paris. Festade alldeles för lite. Jag var himla himla ledsen. Grät en hel del omotiverade tårar. Blev nog kanske kär igen. Hittade tillbaka till Kent. Och jag hade ont. Jätte ont. Men 2009 blev nog ganska bra. Ändå.

jaghargjortenspellistamedkent

Imorgon är det nyår och trots att det är fånigt ser jag fram emot det lite grann, bara för att jag har så fina vänner.

sevi

Hopplösheten svämmar över, jag slår händerna i väggarna, förbannar livet och gråter till lyckliga slut i kärleksromaner. Inte visste jag att jag kunde bli så patetisk.

hör du mig ens

Jag skulle kunna skriva så långt om massor med lukter, massor med tankar och sådana där känslor jag alltid glömmer hur det är att ha. Jag skulle kunna skriva om en morgon och en eftermiddag, skulle kunna skriva om snömodd och köksgolv. Men jag tror att jag kryper upp i sängen istället, med te och ett stort block. Där kan jag kanske på riktigt öppna mitt hjärta.

en elegant poet i din ande

Jag andas lite nu, har städat i mitt rum, har slagit julklappar och nu är det egentligen bara andingen kvar. Det ska bli bra med jul, det ska bli bra fint att få krypa upp i soffa med familj, kalle anka och choklad. Sen blir nog resten av lovet lite så som jag vill också, hoppas jag i alla fall. Godnatt.

jag vill se livet som en extra fin vintermorgon

here is the deepest secret nobody knows
here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life
which grows higher than the soul can hope or mind can hide
and this is the wonder that’s keeping the stars apart

Jag såg på Candy i förrgår, jag har bakat pepperkakshus, jag har lov och njuter lite av att leva.

det där med att äntligen känna sig hemma igen

Det där med att mys pyssla, det där med jullovskänsla, det där med att vara lite nöjd bland undantryckta tankar. Det där med att baka pepparkakshus som faller sönder, det där med att åka pulka, rulla sig i snön och titta upp på himlen. Det där med att somna i en trång soffa och sedan åka hem efter alldeles för lite sömn. Det där med jullovsdagar, som är fina.

musik

Jag skulle vilja citera en låt nu, skulle vilja citera de där allra finaste raderna som stämmer in sådär läskigt bra. Men det finns egentligen inga sådana, det finns bara en låt fylld av ord som jag får tolka precis vad som helt och ord som får mig att minnas hur mycket som helst.
(jag kunde ha varit) vem som helst – Sibiria

vintermorgon

Just nu räknar jag ner tills lovet börjar med hopp om att allt blir bättre då, precis som jag alltid brukar räkna ner till olika händelser då jag vet att allt kommer bli bättre. Jag har ofta fel. Men det kan ändå kännas lite bra på morgonen som nu med frukost, nyduschat hår och Kent i högtalarna. Här kommer rädslan nu igen, när alla fjärilar i magen nålas upp, till ett mönster på min säng. Hur kan de känna mig så bra?

vill skirva poesivill sovavill må bravill

Regina Spektor säger ganska mycket kloka saker en måndag som känns som en sån lördag alla helst vill slippa uppleva. Med alldeles för mycket belut jag väljer att inte ta, alldeles för mycket beslut som kanske måste tas, alldeles för mycket att tänka på om jag inte hindrar mig själv från att krypa in där och fullkomligt begrava mig bland allt allt allt allt som är fel, kommer gå fel, ska gå fel. Men jag kan inte hindra mig från sånt.