Det är för tungt i bröstet, det är för energilöst i ögonen. Det är för lite tid, det är för mycket. Livet bara rinner genom fingarna och hela världen blir en illusion med göna blad och +5 på termometern. Jag fryser igen. Jag längtar igen. Och efter vad? Visst är jag hemma igen men pusselbitarna faller inte på plats, de passar inte i varandra, färgerna går inte ens nästan i samma skala. Sällskap av himlen och odiskad disk. När vänder allting om och blir mer än fruktkorgen, papprena, planeringen.
