! « simone

!

Västerås går aldrig ur kroppen riktigt för det var då det började, eller slutade, eller kanske bara blev något nytt. Källare och glädje och ord jag vill spara i askar. Det är fint att kunna hålla dig i handen och gråta för att det är över och fint att våga andas igen, kunna skratta igen. Kanske är det såhär det ska vara och jag bara hade glömt det. Att vara hemma.

Like this:

Bli först att gilla denna post.

This entry was posted on 02 maj 2011 at 23:22 and is filed under bara ord. Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar eller en trackback från din egen sida.

2 svar till “!”

matilda säger:
03 maj 2011 kl. 08:00 | Svara
SImone min måne. Det tar aldrig slut, det får det aldrig göra, det där med Västerås. Det tar bara nya svängar. OCh eh…. jag gillar de.
- simone säger:
  04 maj 2011 kl. 09:26 | Svara
  jag hoppas att det aldrig tar slut för jag tycker också om det.