Jag vill inte befinna mig i statuskrig. Jag vill inte ligga och sova i lånade kläder i gympasal. Jag vill inte tvingas skriva listor och oroa mig över hur jag ska klara av att prestera så som jag vill. Speciellt inte när det enda jag vill är att doppa digestivekex i te så de smulas sönder vid ett köksbord och promenera tills knäna blir så kalla att man kan knäcka dem på mitten. Det är sådant som är fint när det är höst snart vinter.
