kväll

Jag vill dricka oboy och äta digestivekex med smör på samtidigt som jag ser på första säsongen av andra avenyn. Jag vill krypa ner nyduchad i sängen efter ett hårt träningspass och känna mig vacker. Jag vill fnissa på ett berg när jag till solnedgång trycker i mig körsbär så att saften rinner nerför kinderna tillsammans med barndomsvän. Jag vill dansa någonstans där det spelas markus och känns lite som förra hösten då vi var odödliga. Jag vill hållas om, bli struken över kinden och få höra hur underbar jag är. Jag vill alldeles för mycket om kvällarna när det är höst.

jag är alltid tryggast när, du är en liten bit ifrån

Jag lyssnar på röd, lyssnar på röd och på massa annan fin Kent musik. Det är nästan jag går sönder av kärlek till alla orden.

*

Jag vill skriva poesi men måste ägna mig åt rapportskrivning och informationsletande i Atlas.

om natt i höst

Jag förstår inte vad allt det fina kommer ifrån. På något sätt blir allt som skulle kunna få mig till en enda liten ensam svart klump finare med hjälp av ord, kyla och sånt jag inte värdesätter. Men kanske borde jag inse att promenader och bilturer kan bli som förr bara jag kryper ihop lite och låtsas att jag fortfarande är femton. Full av uppror och osäkerhet. Så att livet kan få bli sådär enkelt igen, så att jag kan få tillhöra och slappna av. Inte behöva grå utsikter, sorg och tankar på hur allt hade kunnat vara idag om inte, om kanske, om jag bara. Men det är okej att falla ibland, att ramla ihop tillsammans med löven på marken och skaka en liten stund. Jag kan stå, jag kommer stå, snart kan jag inte vara fallen längre.

det är så det kommer bli.fan.

det finns inga ord

Återigen har en hemsk dag förvandlats till ganska fin på något sätt, troligen med ganska mycket hjälp av Kent och deras nya skiva. Jag blir lite varm i hjärtat av vissa låtar och just nu känns allting sådär bra trots att jag är ledsen. Som Jocke Berg sjunger det: det finns inga ord för det på det här jävla språket.