Jag sitter och suger på en halva av en godis flaska i blått och rosa. En sådan man måste äta en färg i taget, jag har lämnat den blåa så länge. Idag har jag upplevt min första skolavslutning på Globala gymnasiet där människor som spelar i band sjunger sånger till ära för utländska frihetskämpar, där eleverna klappar i händerna och jublar, där rektorns korta tal ger en gåshud och där vi får höra egenskrivna hyllningssånger till treorna. Vi kommer att dö utan er, kommer aldrig vara glada mer. Och nog känns det en aning sorgligt att ta farväl av alla lärare och att säga hej då till det stora gula globala skolhuset. Men vi är ändå glada när vi beger oss till fika och frihet högljutt sjungades.
Och nu ska naglar torka, smink målas på och hår plattas, tupperas och sprayas innan kvällens party startar. Sedan är det bara sommaren kvar. Jag kommer att dö utan er, kommer aldrig vara glad mer.
