Ja, nu är julhelgen snart över. Om ca tolv timmar är det nyår vi siktar in oss på helt och fullt. Jag ska snart krypa ner i sängen och ge mig själv lite välbehövlig avkoppling och senare sömn men just nu sitter jag i vårat mörka vardagsrum med datorn i knät och förbannar den för att den inte är lika välutrustad som skoldatorn med en lampa som går att tända och lyser upp tangentbordet. Nu blir det mycket delete för att ni överhuvudtaget ska kunna ta er igenom texten noga förståeligt.
Men julafton var mysig, hemma med mamma, ullis, hennes syster och systerns två barn. Vi tittade på Kalle, åt julmat, öppnade paket, pratade och rökte vattenpipa. När de lämnat oss kröp vi upp i soffan och tittade på en gammal barnfilm från sjuttiotalet – Dunderklumpen. Sedan hade jag och Ullis djupa samtal om livet tills klockan slog fyra medan mamma lungt snarkade på.
Juldagen började med en telefon frukost med en av mina kära bortresta vänner och fortsatte sedan med dålig tv innan det var dags för duschen och sedan avfärd hem till kusinernas boning där familjen skulle rencontre each other. Som alltid när sådant vankas blir jag irriterad och lämnar sedan huset med ett äntligen och bara halva min personlighet kvar. Dessutom har jag nu inte träffat någon av mina vänner på tre dagar och börjar bli smått galen. Morgondagen består dessutom av julfirande med far min, vilket i och för sig kommer inebära god mat, godis och presenter, men då blir det inte så mycket umgänge. Jag har också fått ett långt och underbart samtal från min djupt saknade bardomsvän som befinner sig i Asien under fem veckor, det lyste upp min tillvaro om något.
Julen är i alla fall en trevlig tid och detta år har varit trevligare än någonsin. Ruskigt fina presenter har jag fått också. Men nu tänkte jag lägga upp en dikt jag skrev förra julen innan jag tvättar bort sminket och beger mig tillsängen i full fart!
(och helvete vilket långt inlägg det blev nu men det är i alla fall min jul)