och jag som trodde det var fredag.

Ibland gör man dumma saker, tänker dumma tankar och känner dumt. Igår var en sådan dag, idag vet jag inte. Vet ingenting just nu. Förutom att jag borde, måste plugga tråkiga saker. Jag vet att jag är trött, så trött att jag skulle kunna somna nu. Jag vet att jag inte kommer att göra det. Funderar så smått på en bloggpaus men kommer troligen inte att genomföra den.

(vill träffa mikaela, ylva, filippa eller ebba.. nu!)

-

Inlägget nedan är lollos verk. Har köpt en jacka. Är glad eller ledsen. Lite smått panikstress över skolans alla små påhitt. Men kanske blir veckan ganska fin?

Jag orkar inte skolan, inte lektioner som kräver tankeverksamhet i alla fall.

om norge sitter på en hemlig låda kan inte vi köpa olja från dem.

Dagens horoskop:
Mörker och två trillingar kommer att hemsöka dig idag, se upp för attakerande tomtenissar med cocospalmer. Köp en bumbupapiljott så kommer det mesta att lösa sig

inget blir som tänkt

sitter ensam i mitt rum, ritar och önskar mig härifrån

3.40

Din fingertopp
ritar cirklar på min axel
- ser du finnarna på den?
det är sånt jag aldrig kan fråga dig

Vi skaffar samma andningstakt
och hand möter hand,
du har fräknar på din näsa
det har jag aldrig sett förut
- du är så fin
det är sånt jag aldrig vågar säga

Tungspets mot tungspets
du är så mjuk
jag är mjuk
förblir mjuk när du blir hård

ögon som tysta frågar varandra
- är du lycklig nu?
det är sånt som ingen vågar svara på

-

Jag tar några djupa andetag, för mer blottande blir det inte. Inte av känslor i alla fall. Jag tror nog att 3.40 betyder mest för mig av allt jag har skrivit, någonsin. Vilket är mycket. Kanske är det för att det fortfarande sticker lite i magen när jag hör Innan allting tar slut?

?

Det är konstigt hur olika låtar så direkt kan betyda olika saker och jag undrar om de alltid kommer att betyda det de gör idag. Varje gång jag hör början till FF så står jag på brommaplans tunnelbanestation, längst bort från uppgången i vintermörkret medan små snöflingor singlar ner på marken och på riktigt bevisar att det är lika kallt som det känns. Och alla dessa minnen som man samlat på sig i låtar eller vid platser eller hoss människor. Vart tar de vägen? Ligger de bara längst bak i huvudet och skräpar tills de för några få sekunder dyker fram i ljuset som minnen? Försvinner de någonsin och isåfall när?

Det är otroligt vad mycket det finns att minnas..

-

Jag ska sova nu, det ska bli skönt. Och imorgon tänkte jag publicera en dikt som jag skrev för några månader sedan även fast det känns som ett halvt liv, den betyder otroligt mycket för mig. Hoppas bara att jag vågar..

515

Ica tamponger
och coops egen kattmat
alla är vi sorgliga
på nästan precis samma sätt
med blå tvålar i badrummet
och vattenglas bredvid sängen

sen så kan man ju fundera
fundera sig galen och från vettet
på vad meningen med allt är
och om det ens finns något värde
(positivt eller negativt)
i att vara sorglig

Med en darrande hand

Fotspår i snön
blir till svarta avtryck
här och var så hoppar man över ett
som då blir ensamt kvar

jag vet inte vem
som ensam kvar skriver med darrande hand
jag tror att det är jag

som gett upp allt försvar
blivit bortglömd
lämnad kvar

bland fotspår i snön
där krokus någongång ska växa
och jag ska sträcka upp armarna mot himlen
skrika tills jag blir återfunnen