parantec

jag hade en humla i min mage jag inte visste något om en gång, nu vet jag vad man bör göra med sådana humlor

okonsentrerad

jag vill bara ha ett bra liv
och det är inte så här om det är bra

*

skulle vilja tillbringa några dagar i en stuga i skogen med några fina människor och skapa lite mys minnen att bära med sig in i höstmörkret.

ska ta ett bad nu och sen sova, sånt är ganska skönt

det fanns ingen tid innan sommaren blev oktober

sommaren är slut nu och jag andas ut nu och jag saknar sommaren nu och jag saknar tiden för ett år sedan nu men allting känns mer okej än vad det kanske är nu

kanon

Okej, den första skolveckan har jag gått omkring som i någon slags dvala. Som om kroppen inte kommit över chocken att helt plötsligt ha en normal dygnsrytm, trots att det inte kan räknas som normalt att tvinga sig upp ur sängen klockan 6.00 på morgonen.

I vilket fall som helst så har jag knappt ens orkat sätta på datorn, för att vara mig är det otroligt eftersom alla mina vakna timmar hemma annars spenderas här. Men nu så. Nu har jag gått en vecka och förhoppnigsvis så finns det lite mer energi till att skriva i bloggen under veckan som kommer.
Jag är ju van att titta in och uppdatera här minst en gång per dag, vilket jag planerar att fortsätta med.
Så nu vet ni det!

SP08A

Igår var första dagen i skolan, idag andra.
Det känns helt okej faktiskt, trots allt. Lärarna verkar bra, eleverna verkar bra och det är väl egentligen allt som krävs?
Första dagen var som första dagar brukar vara, namnlekar och pappersutdelning. Idag däremot har vi fått projektgrupper och mentorsgrupper.
Imorgon ska vi till zenit och därefter göra en stadsvandring tillsammans med projektgruppen.
Det känns som om det gått en månad.. inte två dar. Allting är nytt.

jag gråter på nätterna

foundation
parfym
och hårspray
det gör lite ont
men jag kan låtsas vara lycklig

ska nog inte skriva några brev
för jag har vuxit
ska nog ringa
för jag har vuxit så pass mycket att jag klarar av det

som att skaffa mig ett nytt liv
snart kanske jag inte ens behöver låtsas längre

Öronproppar

jag förlorar
och stjärnorna vet allt om mig

jag skulle vilja
spola tillbaka

tiden innan jag insåg
att det kanske inte blir så mycket mer
så snart

då jag fortfarande
använde min snobben bh

vi brukade plocka kastanjer
bland fallna höstlöv

och nu ska jag plötsligt
fatta egna beslut

blir det värre än så här så vill jag inte finnas till

jag orkar inte mer

jag har ett manus som ingen följer

som jag önskar ibland
om fåniga filmhistorier
som jag vet
inte är sånt som händer på riktigt

men som man önskar
håller tummar
och söker
efter en stjärna som faller

en sån man hoppas hitta
i frostigt gräs
morgonen därpå

om mitt liv var en film
skulle det regna nu
sen skulle det knacka på dörren
och vi skulle ägna
alla nattens timmar
åt varandra