Är nära att säga att jag inte orkar mer, är nära att skrika gråta och ge upp. För det gör alldeles för ont att gå sönder vid varje steg. Nervös i magen, handsvett, jag är alldeles för äcklig för mig själv, för dig och det finns alldeles för många frågor för att det som brustit ska kunna lagas igen.
Kan någonting någonsin lagas tillräckligt bra?
(jag går ju för i helvete sönder vid varenda steg jag tar)
