Det är nästintill magiskt
men gör mig ändå illamående
Kanske som att förbereda sig på döden
Det är egentligen löjligt lätt,
att bara tappa fotfästet nu
Jag håller mig kvar,
uppfylls
av ljusen, bullret och kroppskontakten
Släpp mig aldrig
och håll mig förlorad i denna nyfunna verklighet
det kan blir mitt alldeles egna tomrum,
ett drogat tillstånd i min nykterhet
Låt mig bara stanna
och känna
fylld, tom
En ändlös extas,
ta mig och behåll mig
