Jag har glömt att det nästan är sommar

Det var så mycket som snurrade i mitt huvud ikväll (ännu mer som snurrar nu).
Allt blir så mycket lättare med block, penna och kylig promenad då. Så runt 11 gav jag mig ut och satte mig på marken utanför ett dagis där ingen kunde se mig. Det resulterade i tre dikter som, jag själv, tycker är finare än allt jag skrivit den senaste månaden och det mest personliga jag skrivit någonsing.
Allt för personligt för att jag ens ska kunna publicera det på bloggen.

Men vad jag glömt är att jag inte längre kan gå långsamt tills händerna stelnar, för kylan som behövs kommer aldrig riktigt. Jag behöver inte ens halsduken jag virat upp till näsan och stoppat in öronen i. Jag ville vara ful ikväll

Väl hemma blir det tystnad, för jag orkar inte med alla de orden som bara sägs för att fylla en tystnad. Men sen så lossnar det och jag fäller några tårar, skrattar lite och nu är huvudet fyllt av frågor. Det blev en sån där kväll vi inte haft på länge, bara vi tre i soffan med så mycket att säga att dygnets timmar egentligen inte räcker till. Min familj är komplicerad och det har tagit ett tag men nu, nu är vi precis där vi vill vara!