Grönt kök

det finns så mycket känslor
och så lite ord,
tristess
och choklad
bor i vårat rum

du bor hemma
i staden jag kommer ifrån
och jag saknar dig
något jag inte skulle göra
om du var här

[ibland tjänar man på att inte göra saker komplicerade]

en lördag, en söndag och en måndag

Älskvärda, ohejdbara skratt, 60 och känslan av att jag inte är förlorad än. En barndom som hinner ikapp för snabbt, musik, händer, vin, ännu mer skratt och att nästan vara lycklig. Glädje, franska, för sena klockslag, bad, ett vitt sken över välbekanta platser, skönhet, sömn. Tvättstuga, bok, tårar, saknad och hål i hjärtat. Alarmklocka, nervositet, händer, gräs, buskar, ord och alldeles för mycket meningslöst. Promenad, choklad, cigarett, andetag, koncentration, nervositet, besvikelse, beslut.

vackerheten i som vanligt

Jag blir så chockad över allt jag en gång känt. Att så mycket saknad och ledsamhet kan ha bott i det positiva näste som kallas min kropp. Tillsammans med Lars Winnerbäck och ord från gamla tider blir den här dagen så full av deja vu och känslor som bor i magen men som inte kan hållas fast av några ord på rätt sätt. Lite som det jag en gång kallat orolig mage men ändå mer som åska när det varit vackert väder för länge.

Jag försökte beskriva känslan av regn mot mina armar förra veckan, försökte beskriva hur vattnet arbetade tillsammans med himlen och skapade en så vacker bild att jag tappade andan, inte kunde gå därifrån och insåg att jag fortfarande saknar dig. Att allt är som förut, allt som jag hatat, allt jag vill knyta upp. Kom och knyt upp med mig, det är ensamt här. Kom och knyt upp med mig. En del saker går inte att sätta fast med ord. Inte rättvist.

två veckor av sommar

Tåg, räkor, båt, promenader och en hel del skratt. 27 gradigt vatten, nya bekantskaper, skavsår, koskit, skymning, maneter, vackra pojkar. Räkna antal parkbänkar sovna på, 15 mil på 4.5 timmar, cykel, bruten axel, häst, gå sönder, oro så att de svartnar framför ögonen, flugor, leenden, suckar, tutti frutti passion, rödvin. Regn, läsa, monopol, rädsla, sömn och vila i härliga barndomsminnen på härliga barndomsplatser. Regn, skog, jordgubbar med grädde, Klings glass och Lars Winnerbäck.

ibland kan det vara så fruktansvärt svårt när det är lätt

Mitt sommaruppehåll blir det nog inte mycket kvar, jag tycker om detta alldeles för mycket. Däremot åker jag bort på lördag och är då omgiven av en mycket vacker vän, dessutom tveksamt om jag kommer ta med mig datorn eller ej. Vad jag i alla fall ville komma fram till är ett nytt sätt att mini updatera under korta små pauser, genom ord. Inte såhär med meningar och allt annat sådant tjafs utan bara helt enkelt vanliga avskalade ärliga ord. Hur låter det?

det gör ont

Början på slutet?

Jordgubbsläppar

Blundar
för att stänga ute det ljus
sommarmorgonen ger tältet i trädgården
det går inte

regnet fortsätter att falla
så som det gjort
tillsammans med vårt fniss
hela natten

men nu är klockan fem
och vi har nog alla tröttnat
på att ha det bra

det är bara att blunda
och kämpa mot sommarljuset
samtidigt som
alla de hemska frågorna jag har
måste formuleras nu

Kan två motpoler bli en?

Det är sommarlov, jag jobbar och försöker njuta så mycket jag kan under min lediga tid.. då jag slipper slava med att tvätta trappor, sopa, skrubba staket och renska ogräs som då självklart bara är en liten del av alla hemskheter de utsätter mig för. Jag säger bara en sak, pengar.

Det finns ingen ork, ingen tid och jag tror att det allra bästa vore att säga som så. Sommaruppehåll. Bara ett sådan litet ord, det känns ganska tråkigt men väldigt nödvändigt. Kanske att det trillar in några rader mornar som dessa men annars ses vi i höst.
Hej då.

Sommarlov.

Jag sitter och suger på en halva av en godis flaska i blått och rosa. En sådan man måste äta en färg i taget, jag har lämnat den blåa så länge. Idag har jag upplevt min första skolavslutning på Globala gymnasiet där människor som spelar i band sjunger sånger till ära för utländska frihetskämpar, där eleverna klappar i händerna och jublar, där rektorns korta tal ger en gåshud och där vi får höra egenskrivna hyllningssånger till treorna. Vi kommer att dö utan er, kommer aldrig vara glada mer. Och nog känns det en aning sorgligt att ta farväl av alla lärare och att säga hej då till det stora gula globala skolhuset. Men vi är ändå glada när vi beger oss till fika och frihet högljutt sjungades.

Och nu ska naglar torka, smink målas på och hår plattas, tupperas och sprayas innan kvällens party startar. Sedan är det bara sommaren kvar. Jag kommer att dö utan er, kommer aldrig vara glad mer.

Nyklippt hår och kär

Jag ser dig

minsta lilla skiftning av rött i någons hår
och du är här
små bussfärder
sms
blommor
och jag

allt är du
du är allt
varje dag

och jag saknar dig
jag saknar dig
sådär att sluta andas
sådär att vilja dö
sådär att riktigt sakna
sådär .